Kroppsligt hemma men själsligt borta??

Jaha, då lyckades man ta sig hem till slut i alla fall...efter många om och men! Till slut hittade vi ett noggorlunda smidigt sätt för mig att ta mig hem på trots att mitt pass gått ut för flera månader sedan och själva tågresan hem ska vi inte prata om! Men jag är hemma i Sverige i alla fall - till allas förtret ;)

Hittills har jag hunnit med att träffa en hel del av de människor jag saknat under alla dessa månader och har dessutom även hunnit vara lite duktig och tagit tag i de "måsten" jag hade att göra (typ som ett nytt pass...) Frågan är bara om jag fortsätter vara såhär effektiv - kommer jag bli uttråkad då?? Alla jag vill umgås med har ju "vanliga" liv och måste gå till jobb och skola och såna saker medan jag bara har semester... Vad tror ni? Kommer jag bli rastlös?

Som det är planerat just nu kommer jag åka tillbaka till Alpbach den 21 maj...

Men jag måste erkänna att jag saknar Alpbach och jag saknar mitt hjärta och jag saknar mina vänner där nere väldigt mycket. Vet inte om det är för att jag inte "landat" som alla säger eller om det bara är för att jag helt enkelt längtar tillbaka... I vilket fall ser jag fram emot att åka tillbaka - hur knasigt det än låter.

A really good saturday!

Miss you babe!


Borta bra men hemma bäst - eller??