Att fundera kan vara så ansträngande!! Känns som att min hjärna är helt mosad! Till och börja med en hel dag med korvstoppning (i form av information och intryck såklart) och sedan lite av ett ultimatum som jag nu har grubblat och funderat över sedan halv sex idag... Att ett egentligen så simpelt beslut kan kännas så livsavgörande! Jag står nu och väljer mellan att jobba på jobb A (som jag är till viss del tveksam till men som med stor sannolikhet kan leda till något långvarigt men som till börja med är 50%) och vara på plats A som inte känns så tilltalande än... ELLER så kan jag välja att jobba på jobb B (som jag älskar och verkligen vill göra men som med lite mindre odds kan leda till något långvarigt) och vara på plats B som jag verkligen älskar och där jag även får bo ihop med mannen mitt hjärta slår extra hårt för. Fy fan för att fajtas med ett hjärta som egentligen vill en sak och en hjärna som vill en annan sak och som vet att det är mest logiskt. Alla råd råder mig trots allt att följa mitt hjärta, till och med chefen på jobb A råder mig att göra det. Hur tolkar man det? Inte enklare blir det ju heller att mannen min ska söka till en utbildning och tänk då om jag slänger bort chansen för att sen behöva vara på plats B utan honom? Usch...
Förstår ni att min hjärna håller på att bli äppelmos?!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar