Igår hann jag bara hem från jobbet innan telefonen ringde och en nollningsledare bad mig möta upp och ta hand om min lite (enligt honom) fulla syster. När jag möter dem vid parkeringshuset ser jag att han tappar taget om henne och spatserar rätt in i parkeringshuset! Hon var inte bara liiiite full hon var askalas! Efter ett väldigt dividerande bestämde vi oss för att bege oss till Fbg.
På vägen hem gör jag allt för att hon inte ska somna; pratade, puttade, drog i hästsvansen, höjde rösten, ställde frågor och fick till och med ibland klippa till henne (sorry syster!) När jag ställer frågan på var hon bor svarar hon min adress, på frågan när mamma är född svarar hon 99 och håller stenhårt fast vid det och vad hennes kusiner i gbg heter kommer hon på efter ledtrådar och lååååång betänketid. Lagom till när mitt tålamod tryter är vi hemma och hon i princip dyker ut ur bilen.
Ojojoj, full var hon! Men syster som man är får man ju ställa upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar